"Nicolaij"

 

990621 - 061010

Klockan 14.20 den 10 oktober 2006 fick min älskade Nicolaij somna in -

min stolthet, min Prins...

När jag mötte Nicolaij första gången vid 6 veckors ålder kände jag omedelbart - den här kolsvarta, rultiga valpen har något så speciellt, det där odefinierbara som man inte möter allt för många gånger i livet...

Känslan inom mig när jag fick löfte om att köpa just honom kan inte beskrivas i ord, veckorna tills min Nico skulle få komma hem till oss på Söder kändes oändliga. Men, dagen kom, och den 5 september -99 var köpekontraktet äntligen underskrivet och HAN var MIN!!!

 

Jag hade under många år närt en stor dröm, en dröm om att någon gång äga en riesenschnauzer - en stor, svart, ståtlig, stabil hane. Min dröm förverkligades och mitt val av INDIVID kunde aldrig ha blivit bättre - Nicolaij var verkligen mina drömmars "jätte" personifierad!

Nicolaij hade en personlighet som inte lämnade många människor oberörda - han var en utåtriktad, harmonisk tok, som omfamnade alla han mötte med sitt öppna, varma hjärta, alltid full av glädje och ren LYCKA!

Nicolaij fyllde 7 år under sommaren -06 - han var "still going strong" och full av glädje och vitalitet som en unghund. Jag såg verkligen fram emot att börja visa honom i veteranklass eftersom han var i sådan ypperlig kondition, både fysiskt och psykiskt.

Under juli månad upptäckte jag att han fått något spröda klor, de "fransade" sig lätt och han slet även av en klokapsel under en vild skogspromenad. Klokapseln behandlades på konventionellt sätt, läkte fint, men slets i september bort på nytt. Den här gången läkte klon inte som den skulle och veterinärbesök inbokades.

Nicos debut i veteranklass var inplanerad, och eftersom han inte visade några som helst tecken på smärta eller ens obehag på grund av klokapselskadan åkte vi trots allt till SBK-utställningen i Eskilstuna där tre av hans döttrar även skulle ställas ut. Min Prins äntrade ringen stoltare än någonsin och rörde sig fantastiskt - sin skadade tå till trots - och avslutade dagen som BIM & BIR-Veteran!

Fredagen den 22 september var det dags för veterinärbesöket. Man fann tån mycket svullen med svulstig pulpa, tån amputerades och skickades för vidare analys.

På söndagen fick Nicolaij problem att kissa, urinförträngningarna fortsatte dagen efter så måndag kväll satt vi i djursjukhusets väntrum, återigen... Röntgen av buk + penis visade ingenting, inte heller urinanalysen, så återbesök inbokades för vidare utredning.

Vi hade nu fått provsvaren från den histiopatologiska undersökningen av tån vilken påvisade malignt lymfom. Tumörvävnaden växte infiltrativt och grep över klobenet, tredje falangen, med delvis bendestruktion. Diagnos: malignt melanom. Vi hoppades på att tån amputerats i tid och att vidare spridning inte skett. Det primära just då var ändå urinförträngningarna - vad berodde de på???

Under en veckas tid åkte jag och Nicolaij fram och tillbaks till djursjukhuset så gott som varannan dag - till min galna hunds stora GLÄDJE! Han ÄLSKADE att åka dit - stod och studsade och skällde i bilen när vi närmade oss, drog iväg med mig för att komma till kliniken så snabbt som möjligt och hans mörka, gnistrande ögon lyste av förväntan när han otåligt väntade på att jag skulle öppna dörrarna! Där fanns ju superroliga människor som gav honom odelad uppmärksamhet!!!

Vid den sista undersökningen gjorde man en cytologi av urethra och fann tyvärr rikligt med melaninka melanocyter. Diagnosen metastaserad malignt melanom var, även om jag ju förstått att något var riktigt illa, en chock. Jag tittade på min vän - samma gamla lyckliga, glada Nicolaij! Varför???

Nicos engagerade veterinär gjorde sitt yttersta för att snabbt få kontakt med cancerforskarna på Ultuna för att utröna om Nicolaij eventuellt kunde vara en lämplig kandidat till ett "nytt" cytostatikapreparat. Tyvärr eskalerade problemen med urinförträngningarna snabbt, och på morgonen den 10 oktober tog jag och veterinären ett gemensamt beslut om att det bästa för min vän var att få somna in.

Ända in i det sista var min Nicolaij LYCKLIG! Och minnet ifrån den absolut finaste och mest odramatiska - för oss båda! - avlivining jag varit med om är något jag alltid kommer att bära med mig!

 

Att något så "banalt" som en skadad klo kunde vara så allvarligt och leda till att man inom några veckor förlorar sin bästa vän, det hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Allt gick så fort! "VARFÖR?" är frågan jag fortfarande ställer mig.

Trots ALLT, trots tomheten här hemma, trots sorgen och trots saknade inom mig tvivlar jag aldrig på att vi fattade det enda rätta beslutet.

 

Nicolaij fick ett slut värdigt den Prins han var!

TACK till Nicolaijs veterinär - du vet vem du är...

TACK till mina vänner, gamla som nya - för mail & telefonsamtal, för att ni stod ut med mig under den här tiden och även efteråt! Ni vet också vilka ni är...

& 1000 TACK NICOLAIJ - för allt!!!!

 

"Nico" var endast utställd 8 gånger, varav en gång i juniorklass och en gång i veteranklass -

6 CK, 2 res-CACIB, 4 x 2:a bästa hanhundsklass, 1 BIM, 1 BIR, BIR-VETERAN.

 

"4 years classy dog in good form, 

excellent head, eyes & expression, 

good strong underjaw with plenty of width, 

marvellous coat texture, 

excellent presented & handled,

 clean silhouette, 

good mover going round."

(Liz Cartledge, UK om Nicolaij i Halmstad -03)

HD  grad A

ögonlyst -00  utan anmärkning

T4-testad  fri